Smygande fotograf

I morse var jag ute på en promenad och passerade ett litet hus precis intill hamnen. Där på verandan satt två förtjusande damer och njöt av det vackra vädret och varandras sällskap. Jag hälsade artigt och de log tillbaka. Min vandring fortsatte men efter bara några meter kände jag att jag ville föreviga det här ögonblicket. Sagt och gjort jag vände helt enkelt om och frågade om jag kunde få ta en bild. Kvinnorna blev helt till sig och slog händerna för ansiktet och böjde ner huvudet. Jag kunde inte låta bli att skratta och tog mig friheten att plåta denna bisarra scen som utspelades framför mig. Helt plötsligt blev det här gamla damerna två trotsiga tonårstjejer. Väldigt gulligt att skåda.

Från och med den stunden bestämde jag mig för att inte fråga om lov nästa gång jag vill fotografera en söt tant 🙂

4 kommentarer till Smygande fotograf

  1. julia skriver:

    Tänk vad svårt det är att fatta att livet inte slutar här när min vän dog. Att det finns ett liv efter hennes död också. Man måste inse det och gå vidare. Leva livet ändå fullt ut. Precis som innan. Jag menar det. Jag menar inte att man ska va oberörd. Jag menar inte att man inte får va arg, lessen, braka ihop eller gråta. Men jag menar bara att man får/måste fortsätta leva och fortsätta skratta. Fortsätta sjunga och le. För livet fortsätter. Fast det går gnaggligt. Så fortsätter det faktiskt. Har kommit på det 🙂 Kram Julia. Starkare än nånsin men vet att jag kan falla igen. I gråt och förtvivlan. Men sen fortsätter jag och livet igen och igen. Vidare.

  2. Stiinis skriver:

    Haha söta tanter de där 🙂

    Du verkar ha de underbart där nere, njut av värmen och ha en jätte fin söndag 🙂

    Kramar

  3. julia skriver:

    Nä dom gör inte som man vill alltid 🙂 Dom där söta tanterna 🙂 Ha ha kram och natti 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *