Tillbaka på stranden

Efter min lilla utflykt i torsdags tog jag en lugn dag på stranden igår. Började med en löprunda och avslutade med mitt livs första spinningpass. Oj det var jobbigare än vad jag trodde att sitta på träningscykeln i 45 min och trampa hysteriskt. Musiken var så hög att man inte hörde av instruktören sa, så jag körde mitt eget race och försökte hänga på så gott jag kunde. Det är lätt att dagarna bara flyter in i varandra här borta och för mig är det viktigt att få nya infallsvinklar på vardagen. Därför ska jag nu försöka testa flera saker som jag inte har gjort förut.

När jag kom cyklande på Ocean Drive såg jag plötsligt den här killen som hade klättrat upp i en palm för att plocka ner kokosnötter. Tydligen händer det många olyckor varje år med människor som får kokosnötter i huvudet och dör. Därför har man nu skickliga klättrare som plockar ner frukterna innan det är försent.

Älskar ljuset som finns här i Miami. Tror att det är just de mörka dagarna i Sverige som är det jobbigaste med vintern.

Äntligen har jag börjar använda rejält med solskyddsfaktor. De senaste åren har jag kört på 30 och 50 men nu har jag dragit upp skyddet ytterligare till 110. När man utsätts för solen varje dag under en lång tid är det extra viktigt att skydda sig ordentligt. Dessutom är människor som bor här inte överdrivet bruna, så för att smälta in är det bättre att dra ner på färgen en smula.

 

7 kommentarer till Tillbaka på stranden

  1. Julia skriver:

    Tänk Gabriel 🙂 Peter Jöback ska spela fantomen på opran i New York på Broadway från april-augusti 🙂 Häftigt 🙂 kramiz men du kanske visste det redan 🙂 Fast det stod i Aftonbladet nåt om att det blev klart natten till idag osv. Jag såg han i London som fantomen 🙂 Halelujamoment 🙂 love Julia 🙂

  2. Lotta skriver:

    Åh, vad jag önskar att jag hade varit där :(. Till och med här nere i Skåne är det kallt, brrrrt. Det är bra att du använder bra faktor:).
    Kram
    Lotta

  3. Julia skriver:

    Fast det är mörkt nu jag lyfter min blick igen… Det lilla ljus jag har det ska få lysa klart. Varje år är nytt. Ett oskrivet blad som vi får börja läsa utan att se vad som står. Treva oss fram idag blir aldrig som igår. Men det härliga är att det är nytt. Vi vet ej som väntar 🙂 Kliv ut, kliv in. Kanske våren och sommaren blir din revanch framöver och du får vad du behöver 🙂 Ge aldrig upp. Så länge det finns liv finns det hopp. Blomma ut som en rosenknopp. Oskyldig och att så fager. Fast det är mörk nu jag lyfter min blick igen. Mot våren och sommaren. För jag vet att snart ler den igen mot mig och jag har än en gång övervunnit vintermörkret 🙂 Kärlek till alla er därute 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *